HANNELE

Allt är fortfarande förvirrande och konstigt men jag känner nog på nåt sätt att det kommer ge sig, det handlar bara om dagar, kanske veckor. I morgon ska jag på på Lars Winnerbäck, min lillebror som för övrigt är världens bästa följer med mig utan gnat och gnäll trots att det inte direkt är hans musiksmak - å jag är så glad över det! Det kändes så sorgset och tungt att det inte skulle bli något och jag tror att jag verkligen behöver det.

Första gången jag hörde Lasse var det natt och 16 år och mascara på kinden, för många lakritsshots och en svarttaxi som jag kräktes i och jag kommer ihåg att jag frågade "Är detta Bob hund eller vad fan är det?" emellan kräket och tonårstårarna och sen kom "Varning för ras" och sedan dess har han varit med - genom alla år.

Lasse i morgon! Lasse du du du! Lasse du du du!