Jävla skit advent
Och nu får det fan ta och räcka. Nu ska dom skära upp hans bröstkorg en tredje gång, idag. JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ DET HÄR! NU RÄCKER DET! Precis när han börjat ta sig upp på benen igen, precis när han började skämta igen. Kan det inte bara räcka nu?
Jag vill bara skrika och slåss, för det här är så fel.
Jag vill ha mitt liv tillbaks, jag vill att min familj ska få sina liv tillbaks, jag vill att Jocke ska få bli frisk nån gång.
Ciao Bella
I helgen var jag ute med Andreas och Ulf och hamnade på Chalmers på någon konstig fest av något slag , i lördags hade jag en perfekt tjejkväll med Anna och idag har jag varit och jobbat.
Sakta men säkert börjar jag återvända till vardagen utan att vara rädd för precis allt och med Jocke är det bara hjärnspökena som härjar, i övrigt mår han bra.
På onsdag ska jag och Andreas åka dit och hälsa på. Jag försöker prata med honom på telefonen varje dag och pigga upp honom lite med att det snart är jul, och tills dess är han helt säkert hemma. Han älskar ju julen och jag märkte idag att han tyckte det var roligt att få vara lite delaktig i julpysslet.
Jag har för övrigt kommit ganska långt med min julklappsshopping redan. Jag är mycket nöjd. I helgen ska jag gå en runda på stan, med både Marie och Anna blir det nog.
I övrigt ser den här veckan ut att bli ganska trist, jobb jobb jobb
eller nej förresten, på torsdag ska jag och Anna dansa funk och umgås!! Nu blev jag genast lite gladare!
Ikväll är Andreas hos Ulf och gör öl. Jag har Gossip Girl Maraton.. mmm muuuums.. Gossipgirl...
Måste fortsätta nu, har tre avsnitt kvar innan jag är klar för kvällen!
Vardagen igen?
Jag undrar hur länge jag kommer vara så här orolig?
Jag är orolig så fort någon sätter sig i en bil, att någon ska skada sig, dö, bli misshandlad, vara ledsen. Helst av allt skulle jag vilja ta mina nära och kära och sätta i ett rum med mig så att jag hela tiden har koll på dem.
Har en stor klump i magen och en gnagande oro för precis allt.
Tyckte inte alls om att åka hem från mamma igår, fast det var ändå rätt skönt att komma hem. När jag tände lampan till köket såg jag att mamma och Jockes syster hade dukat bordet festfint med vinglas och jirlanger och det hängde ballonger i lampan. Mamma hade köpt ost och kex och druvor och rökt lax och fläskfilé och cider och dukat upp en riktig födelsedagsmiddag! Och på stolen stod ett paket med ett helt nytt härligt duntäcke.
När jag kom hem verkade det som hela chocken släppte på en gång och jag grät och grät. Men alla säger att det är över nu, att Jocke kommer bli bra igen.
Jag oroar mig ändå. På något hemskt sätt känns det som att det är för bra för att vara sant. Vad som helst kan ju hända vem som helst, när som helst. Dom säger ju att man skall tänka på att varje dag kan vara den sista - men den personen som sa det måste ju vara galen!
Jag hoppas att all oro som jag har i magen kommer att försvinna snart, att allt kan gå tillbaks till att bli som vanligt. Jag vill att Jocke ska vara hemma och svara i telefonen och skratta och skoja, och att Sarah får tillbaks färgen i ansiktet igen.
Andreas har varit en klippa i allt det här. Han har skjutsat runt oss alla och behållt lugnet och skojat med lillebror och lillasyster så att de tillochmed har skrattat lite. Utan honom hade hela familjen varit nervvrak.
Nu ska jag jobba igen. Känns lite konstigt - som om jag hade varit borta ett halvår, men ändå ganska skönt.
Mardrömshelg
Fruktansvärd helg.
Jocke åkte in akut i fredags till Sahlgrenska och opererade hjärtat i 7 timmar. Huvudpulsådern hade spruckit och läkarna sa att han inte hade höga odds. Henke och Johan och Sarah och hundarna och jag och Andreas i lägenheten, väntade under operationstiden på att telefonen inte skulle ringa.
Efter 8 timmar som lika gärna kunnat vara 8 veckor kom smset: operationen över - han lever.
Sen nästa skräck att han skulle ha fått hjärnskador eller inte kunde andas själv.
Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. 5 % överlever sa läkarna. Det enda jag kunde tänka var att Sarah skulle förlora sin pappa. Alla vi syskon egentligen.
Men han har vaknat nu, utan hjärnskador. Och han sitter upp och pratar, han svär och skäller på "grannarna" i rummet. Vi har varit och hälsat på honom och han såg väldigt ynklig ut, men han kommer klara sig. Ett mirakel skulle man kunna säga.
Vad viktig familjen är, utan varandra hade vi inte klarat den här helgen. Familjen och med hjälp av goda vänner som ställt upp och hjälpt till och tänkt på honom och skickat kraft.
Det är en lång bit kvar men vi har kommit en lång bit på vägen.
Andreas och Sarah och Johan försökte fira min födelsedag så gott det gick igår i den här soppan. De hade bakat tårta med godis på och Eva kom till Falköping en stund på kvällen. Jocke ringde från sjukhuset och sa grattis och han lät ganska pigg.
Jag och Andreas stannar nog i Falköping veckan ut så att Eva kan fortsätta vara med Jocke på sjukhuset.
Kick your ass.
Markus och Ulf var hos oss igår kväll och jag formligen spöade skiten ur Markus och Andreas med min pudelrockare. Ulf ville inte spela. Han tyckte det var för barnungar. Men han är ju närmare 30 också ;-)
Brorsan och Stefan ligger illa till ikväll.
Good luck kicking my ass!
Jag borde ifs låta Andreas bli bättre än mig på något spel - för annars kommer han inte vilja köpa Wii till mig. Hmm. backhoppning kanske? Det kan jag nog låta honom få vinna över mig i. För husfridens skull :-)
Funken igår var helt otroligt kul! Om bara Anna klunde få lite jämnare arbetstider skulle jag vilja gå det passet varje torsdag. Har träningsvärk idag men är på bra humör. Det är fredag ju!
Rock´n roll stole my soul
Okristen tid att vakna på
Igår var jag och Andreas hemma hos Marie och John. Maria hade köpt tårta och riktiga Marie- presenter och så hade vi barnkalas. Sen spelade vi playstation.
Andreas har fått låna ett nintendo Wii av en kompis. Han har sagt att han vill köpa ett sånt. Hur som helst så skulle vi prova ett boxningsspel. Jag var skitgrym och vann givetvis varenda rond i första matchen. Då sa Andreas att det var något fel på hans kontroller, men han ville inte byta till mina för att testa.
Jag var skitgrym och vann givetvis varenda rond i nästa match också. Då sa Andreas att Wii är en jävla skit-apparat. Så nu ska vi nog inte köpa ett Wii. Vi får nog köpa något som han är bättre än mig på!
Men en rolig sak är iallafall att vi har Guitar-Hero!!! och i morgon kommer storebrorsan och Stefan och hälsar på, så idag efter träningen ska jag skynda mig hem och tjuv-träna så att jag kan spöa skiten ur dom också!
Jag gillar Wii. ;-)
Igår var Andreas och köpte födelsedagspresenter till mig. Han kom hem med söta små påsar och jag tror att han har hittat något väldigt bra - han hade en sån nöjd blick när han kom in genom dörren.
I förregår åt Titus upp en hel falukorv från diskbänken. Jag hade tinat den i evigheter och skulle laga korvstroganoff och blev helt vansinnig och slet ut den ur munnen på honom och lyckades på något sätt slå i smalbenet i något. Jag är mörkblå nu och ska ha korta träningsbyxor på mig idag. Men men. Är man en figher så är man.
Igår funderade jag på att börja klickerträna med Bruce. Men så tittade jag ut genom fönstret. Det blir ingen klickerträning. Nu är jag trött på regn och rusk. GE MIG VINTER OCH SNÖ!
Uppvilad
Vilken skön helg jag har haft! Har sovit som en bebis i stugan, druckit vin framför brasan med en bok, ätit gott och träffat halva Andreas stora släkt.
Har verkligen vilat upp mig och jag är rent allmänt på väldigt bra humör!
Roadtripen blev väldigt rolig också, på ditvägen för att vi inte fick igång den nya bilstereon och fick sjunga själva istället, och på hemvägen för att vi fick igång bilstereon och spelade gamla goa svanka klassiker, typ Mauro och GES.
Nu är det måndag igen och ikväll ska jag göra matlådor tänkte jag.
På torsdag ska jag prova ett nytt träningspass - Funk. Tror det kommer bli skitkul! Jag är träningssugen.
Jag fattar inte vart alla mina pengar har tagit vägen den här månaden. Jag är pank. Luspank. Och det värsta är att jag redan har varit inne och nallat på sparpengarna. illa.
Jag och Andreas har gjort ett vad, eller en utmaning kanske snarare. Om han lyckas spara ihop pengar till Egypten resan i Mars så har jag lovat att klippa page. Andreas har tjatat om att jag ska klippa page sedan i februari 07.
Jag vill gärna till Egypten. Jag vill ganska ogärna klippa page.
Men jag har funderat fram och tillbaka och kommit på att det nog är värt det.
Jag är mer sugen på page och brunbränd nacke av het Egypten sol, drinkar, hotell och pyramider, än långt hår i kallt och regnigt april-Sverige.
Kul
Toppenkväll. Mår så där mysigt idag,, lite trött, lite bakfull och väldigt lycklig!
Nu ska jag ut i skogen en hel helg, upp till Andreas föräldrar. Ska stänga av telefonen och bara vara.
Ha en trevlig helg!
Oändlig lycka
Jag har fått in ett värmeelement på mitt kontor!!
Har efter en timmes uppvärmning fått upp en behaglig temperatur på hela 20.8 grader! LYCKA!
My freezing days are finally over!
Nu kan saker bara bli bättre!!! Nu vänder det! Jag känner det! Vinden har vänt!!
Ikväll ska jag träffa Rebecka. Det ska bli jättekul! Synd att jag har en ful-dag idag bara. Andreas ska bjuda mig på käk och öl någonstans efter jobbet och jag förbannar mig själv för att jag inte hann göra mig i ordning lite mer i morse. kul träffa Rebecka och se ut som ett skatbo i håret. Not.
VAD GÖR JAG HÄR?
"Ibland ar det svart att fatta att det snart ar vinter hemma, eftersom solen skiner varje dag har och det var 29 grader igar. I april borjar det bli varmt igen, tror att tempen ligger kring 30 ungefar. Nu blir det kallare och kallare, och januari ar kallaste manaden (kring 20-25 pa dagen). Jag minns att det var sjukt varmt i maj, over 35 grader bade dag och natt. (For att inte tala om juni-augusti da tempen visade 40 mest hela tiden). Sa jag tycker absolut att ni ska komma i april! Yay!"
I Januari är det kallast alltså. 20-25 grader. Kallt säger Linda-Sara.
Vad gör jag här?
Kan någon svara på det?
Vad i helvete gör jag här?
Köldeksem på händerna redan, vantar som försvinner hela tiden, mössor som förstör frisyren, stickade tröjor som kliar och evighets-urinvägsinfektioner.
Jag som är så jävla snygg i bikini. Vad gör jag här?
Måndag
Känner mig ganska pigg faktiskt efter helgen så den här veckan blir nog bra. Ikväll ska jag och Anna träna, skönt skönt. Så känns det ju inte som om min nya dyra sporttop är köpt helt i onödan heller ;-)
Jag har nog egentligen inte så mycket att skriva tror jag. Efter ett turbulent veckoslut så är det väl lugnare nu.
Känns ganska bra och jag har en positiv syn på framtiden.
Det var skönt att höra att du hade samma tankar om framtiden som jag. Nu återstår bara att hitta en väg att få det så.