HANNELE

Fruktansvärd helg.
Jocke åkte in akut i fredags till Sahlgrenska och opererade hjärtat i 7 timmar. Huvudpulsådern hade spruckit och läkarna sa att han inte hade höga odds. Henke och Johan och Sarah och hundarna och jag och Andreas i lägenheten, väntade under operationstiden på att telefonen inte skulle ringa.

Efter 8 timmar som lika gärna kunnat vara 8 veckor kom smset: operationen över - han lever.
Sen nästa skräck att han skulle ha fått hjärnskador eller inte kunde andas själv.

Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. 5 % överlever sa läkarna. Det enda jag kunde tänka var att Sarah skulle förlora sin pappa. Alla vi syskon egentligen.

Men han har vaknat nu, utan hjärnskador. Och han sitter upp och pratar, han svär och skäller på "grannarna" i rummet. Vi har varit och hälsat på honom och han såg väldigt ynklig ut, men han kommer klara sig. Ett mirakel skulle man kunna säga.

Vad viktig familjen är, utan varandra hade vi inte klarat den här helgen. Familjen och med hjälp av goda vänner som ställt upp och hjälpt till och tänkt på honom och skickat kraft.



Det är en lång bit kvar men vi har kommit en lång bit på vägen.




Andreas och Sarah och Johan försökte fira min födelsedag så gott det gick igår i den här soppan. De hade bakat tårta med godis på och Eva kom till Falköping en stund på kvällen. Jocke ringde från sjukhuset och sa grattis och han lät ganska pigg.
Jag och Andreas stannar nog i Falköping veckan ut så att Eva kan fortsätta vara med Jocke på sjukhuset.