Underbart vackert

Du gick sakta nerför gatan
Vi hade inte bråttom hem
Och jag vände mig om ibland
för att få en skymt av dig igen
Det var så det var


Jag gick sakta nerför gatan
Och det mörknade och blev kallt
Men jag hade din värme kvar i ryggen
och jag såg dig överallt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback